Tankar om Politik

Det har skett en förändring på rikspolitisk nivå. Politikerna i våra riksdagspartier är inte längre någon anknytning till landsbygden. Ta centerpartiet som exempel. Maud Olofsson var den sista partiledare som inte var från Stockholm. Den allmänna opinionen i städerna är att man inte vill vara med och bidra ekonomiskt till en levande landsbygd.

Vi skall inte tro att inte kostnaden för att hålla små orter vid liv vägs in som en möjlig besparing i regeringens budgetarbete.

Naturligtvis är det inget parti som öppet kan föra ett sådant resonemang. Men det hindrar inte att man indirekt arbetar för att avfolka landsbygden.

Detta hade varit otänkbart för 15 år sedan. Då var det ett nationellt intresse att ha människor boende på landsbygden, av såväl etiska skäl som säkerhetspolitiska.

Det jag har räknat upp är sådant som vi kan se med egna ögon. Våra riksdagspolitiker är inte dumma, och det finns mer än ett sätt att flå en katt på.

Om man vill att landsbygden skall avfolkas fort, så är det bara att lämna över så mycket som möjligt av beslutsrätten till landsbygdskommunerna själva, så kallat kommunalt självstyre. Det är ingen hemlighet att avundsjukan i små kommuner är starkare än sexualdriften. Kommunpolitikerna kommer att lösa problemet galant. 

Steg 1. Om man har en kommun med 3 orter, så kommer politikerna i två av dessa orter att gå ihop för att effektiv hindra utvecklingen i den tredje orten, för då blir det ju mer över till de två kvarvarande tätorterna.

Steg 2. Den största av de två kvarvarande tätorterna arbetar effektivt för att avfolka den andra.

Steg 3. Därefter blir underlaget i kommunen för litet för att driva kommunens verksamhet, och kommunen måste slås ihop med andra kommuner, typ Mora Orsa Älvdalen.

Nu kan vi börja om från steg 1 igen!!!            Vem är det som är smartast?

Kommunlistan vill att vi är smarta och gemensamt vänder trenden.