Tankar om Politik

Man skall vara lojal mot sin arbetsgivare, för det har arbetsgivaren rätt att kräva av sina anställda.

Den på ålderdomshemmet som säger ifrån till sin chef när hon ser att gamlingarna far illa tycker att hon gör en god gärning.

Eller den lärare på skolan som upplever sin arbetssituation odräglig på grund av problem med ledningen, och som rakryggad säger ifrån.

Den avdelningschef som utesluter den som kritiserar verksamheten, och låter henne förstå att hon inte kan arbeta kvar om hon fortsätter säga sin mening är lojal mot sin arbetsgivare.

Men vem är egentligen arbetsgivaren, när man är anställd av kommunen?

Undersköterskan som säger ifrån är fullt lojal mot den egentliga uppdragsgivaren, det vill säga kommuninvånaren som har rätt till en fungerande åldringsvård.

Avdelningschefen är däremot endast lojal mot ett ledarskapsskikt som har missat att genomföra sitt uppdrag tillfredsställande.

Detta blir än mer viktigt i en kommun där kommunen själva är den största arbetsgivaren. Konsekvenserna av att bli av med sitt jobb blir här mycket större än i andra kommuner där det finns större möjligheter till att få ett annat jobb.

Kommunlistan vill inte att kommunen skall vara en tyst organisation.

Tysta organisationer utvecklas inte.

Kommunlistan vill inte ha rädda medarbetare i kommunen.

Rädda medarbetare når inte upp till sin fulla potential.

Vi på kommunlistan är visselpipan man kan blåsa i när saker inte är som de skall!